LINKÖPING INNEBANDY

De första matcherna för säsongen är avklarade och det känns jäkligt skönt att vara igång!

Samling tidigt, vi konstaterade att när vi samlades mötte vi folk på väg hem från krogen (Walk of shame anyone??!?) och när vi sedan sent på lördagskvällen kom tillbaka efter cupen mötte vi folk på väg ut till krogen (bättre lycka ikväll kanske?!?!).  

Den lilla bussen fylldes snabbt på, ledarna var tvungna att åka egen bil för att alla skulle få plats. Vi spelare skulle uppskatta stor buss nästa gång. Emma var på plats längst fram och allt var som det ska! Vi hämtade upp Norrköpingsgänget och Lunkans första kommentar var: "Åh nej, måste man sitta bredvid någon?". Therese blev den "lyckliga". Film-Cissi (lagets egen Hans Wiklund) hade på eget bevåg med sig underhållning till resan, dock strulade tekniken, så vi fick välja film utan ljud eller sömn? Det vart sömn...

Det är alltid intressant med säsongens första matcher, att mäta sig hur man står mot andra lag. Vi har ju varit "instängda" uppe i KFUM-hallen hela sommaren och kämpat med (eller kanske mot?) Christer för att bli så starka, snabba och bra som möjligt.

Första matchen var mot fjolårsvinnarna och div. 2 laget Nykvarn. Vi gick rätt fort upp till en 3-0 ledning i första perioden och hade matchen helt under kontroll. Avslutade matchen snyggt genom att göra 4-0 och Nykvarn hade faktiskt ingen chans. En bra start på säsongen!!

Nedjogg och sedan lunch, pastasallad från restaurangen. Det var riktigt synd om Lunkan eftersom Nykvarns matpersonal gömt lök i hennes pasta. Typiskt att de bara gömmer lök i Lunkans pasta, hon som inte "tål".

I andra matchen var det tuffare motstånd, både på pappret och på planen. Falun ungdom, div. 1-lag samt farmarlag till elitserielaget Falun. Men vi stod upp mycket bra och stod som segrare efter matchen med 2-1 efter att Malin Y gjort mål utan ens ha spelat (eller kan det ha varit så att det var Caleb som gjorde målet på riktigt och sekretariatet inte riktigt hade koll?)

Ut och jogga ner samt upp direkt efter matchen, en timma senare mötte vi nämligen Gävles andra lag (div. 2) i en betydelselös match. Under den matchen livebloggade sportchefen/busschauffören/visionären Jonas och vi vann med 7-0 efter strålande samarbete mellan Malin Y (nu gjorde hon mål på riktigt) och Josse.

Lååång paus som vi utnyttjade med att

• Vänta på värmd mat
• Äta
• Sova
• Sätta regler för säsongen
• Hoppas på att det var unga brandmän (det var det inte, det var gubbar...bättre lycka nästa gång)
• Leka "vems plånbok är det här?"
• Skratta åt varandras körkort (själv blev jag kallad flickebarnet av Susanne efter att hon sett mitt körkort, det är ju bättre än en kollegas kommentar "åh, fick du och näsan körkort eller?")
• Plåstra om våra ryggar
• Krypa ifrån Cissi när hon masserade
• Försöka värma upp

Finalen vet ni ju redan hur det slutade, tyvärr med förlust...dock spelade vi upp efter en lite tråkig start. Jag kan ju erkänna att det var jag som gjorde självmål - bättre nu än senare. Mamma undrade hur det hade gått till.

Dotter:    - "Jag fick bollen på foten så det gick in i mål"

Mor:        - "Jaha, jag trodde du sköt bollen i mål"

Nä, riktigt så elak skulle jag inte vara mot Emma... inte än i alla fall ;-)

Efter prisutdelning av den vackra chokladpuddingspokalen som tränar-Anna fint uttryckte det (som Becca ändå var lite glad över att slippa hämta), var det nedjogg och dusch. Bra kommentar av Susanne i omklädningsrummet efter finalen när hon tittade på sin röda matchens lirare t-shirt. På t-shirten stod det något i stil med "jag är go och glad", varav Susanne säger: "jag är go och glad, i helvete heller att jag är!"

Väl på väg hem vart det ett stopp på Statoil i Södertälje. Där ökade deras försäljning av French hot dog kraftigt. Susanne hade lite kommunikations problem med kassörskan.

Kassörskan: - "Vilken dressing vill du ha?"

Susanne: .- "ööhh...ehh, jag kan ta french"

Kassörskan: -"Vill du ha något mer i?"

Susanne: -" Eh, en korv."

Det gav oss andra runt omkring ett riktigt gott skratt...

Då främre delen bussen spenderade hemresan med att sova, roade vi i bakre delen av bussen (om det nu ens fanns en främre och en bakre del av den lilla bussen) oss med att lära oss finska av vårat utlandsproffs Annika (uppvuxen på Åland). Vi kan konstatera att Cissi kan klara sig riktigt bra i vårt östra grannland och att hon även snart har en personlig sponsor i Tiimari...

Avslutningsvis kan jag återigen konstatera att det är så himla skönt att säsongen är igång!!!  Vi ses i friidrottshallen ikväll tjejer // # 8